Dagens Nyheter – 22 september 1874, sida 2

ett nytt giftermål, och om hon också gjorde det — hvad blefve det då af detta samlif på tu man hand, som han utmålat för Big så lockande? Den. redan fullväxta dottern skulle Kontrollera hvarje blick, hvarje ord, och det äkta paret således befinna gig un: der en ständigt högst besvärande uppsigt. En vän till honom hade erfarit något dylikt. Han hade i många år burit den tunga bördan af ett gränslöst olyckligt äktenskap; och endast af hänsyn till sina barn underlåtit att afkasta sig denna börda. Ändtligen befriade honom döden från den demon; som förgiftat hans lif; han bofann sig då ännu i sin kraftigaste mannaålder, hans hjerta längtade efter en lycka, som han dittills måst sakna. Han gifte sig med en Bjälfull, ädel qvinna, hvilkens hängifvenhet och ömhet skulle rikligen -.ha ersatt honom för det förgångnas lidanden, såvida det icke funnits döttrar i huset, hvilka med ungdomens obarmhertighet ieke kunde begripa att derasfader behöfde någon annan kärlek än den de skänkte honom, Den unga fruns alla. bemödanden, för att försona flickorna, samt faderns böner voro förgäfves, det äkta paret fann sig prisgifyet åt en fortfarande, ironisk kritik samt måste derför i döttrörnes närvaro tillbakahålla hvarje ord eller åtbörd, som kunde betraktas såsom ett ömhetsbevis. I flera år ledo de gifta af denna förbannelse; en song födelse, som under