Dagens Nyheter – 22 september 1874, sida 1

Sannolikt hade han väntat att i sin tillbeddas moder finna en gammal gumma med tandlös mun och lösbena, ty han blef synbarligen förlägen, när han fick se mig, och visste icke riktigt huru han skalle bemöta sin -blifvende svärmor. : Svärmor! Det låter verkligen komiskt! Der unge mannen har sedan mycket ofta varit vår gäst; vid närmare bekantskap upptäcker man hos honom mycket älskvärda, förträffliga egenskaper — min fröken dotter har doek fått i sitt hufvud, att han skall anderkastas en långvarig pröfning. Hon är mycket försigtig och betänksam såväl i handling som i afseende på sina känslor. Aunu älskar jag honom icke; det är möjligt att jag ekall komma att göra det, men han bör icke räkna derpå; om han icke kan göra sig förtrogen med den tanken, att han ändå till sist torde bli afvisad, så må han heldre nu genast upphöra med sina besök, ty jag ken icke förbinda mig till något, svarade hon mig. Det var rätt pinsamt för mig att till honom frambära ett sådant budskap; emellertid mottog herr von Freiendorf. detsamma med den fulländade verldsmannens fina takt; han kysste mig på handen .och förklarade leende, att icke ens den antydda faran förskräckte honom till den grad, att han för dess skull ville afstå från det högst angenäma umgänget med vår familj.