MV mantilj, mina handskar! kommenderade hon i sällskaper med. en. bortskämd primadonnas tvärräkra top. Min man skall skaffa oas ex Iog8 på teatern — min man skall göra oss den eller den fjensten genast!4 Slutligen inträffade den naturliga följden att andra icke visade honom mera aktning än hans egen hustru, Ännu hade ej två månader förgått, då Manfred insåg nödvändigheten att antingen dråga sig utur den älskades trollkrets eller ock söka förmå henne att upplösa mitt äkterskap. Det gednare skulle han utan betänkande ha gjort, om han baft full visshet i afseende på hennes känslor. Hon visade honom alltid en ovanlig uppmärksamhet, och verlden som aldrig förut funnit henne uppmuntra någon viss af sina många beundrare, började redan hviska, ett och annat bakom hennes rygg. Men icke en tillstymmelse till passion förrådde sig i hennes uppförande mot honom, Hon helsade på honom med ett förtjusande leende, hon qvarhöll honom görna så länge söm möjligt vid sin sida, hon klädde sig, för att bebaga honom, med ännu mera smak ooh omsorg än förr, hon tillät hönom att under hennes dagliga promenader rida bredvid hennes ekipage — ingenting vidare. Jo, dock något! Ofta lät hon förmärka en flyktig rodnad, ett ljuft drömmande uttryck i de ack! så undersköna ögonen. Någon visshet måste Manfred förskaffa nig,