Dagens Nyheter – 21 september 1874, sida 1

-— AU -— innan han kunde defnitift besluta att gå eller att stanna. Icke utan svårighet ledde han en afton, då han tillfälligtvis befann sig allena med henne, samtalet på olyckliga äktenskap och tog sig före att söka bevisa det skilsmessor äro berättigade så ofta sympati mellan makar söknas. Augusta blef härvid synbarligen pinsamt berörd; hon undvek gerna att tänka på djupare frågor, och ännu mindre hade hon håg för att söka utreda dem; med osäker något upprörd stämma svarade hon, att hon var en afgjord fiende till dylika skandalösa steg redan af det skälet, att äfven den ygldigaste hustru derigenom kom726 vv synas för verlden i en tvetydig dager. Hon ansåg derför att det olyckligaste äktenskap vore ätt föredraga framför en rättegång om skiljsmessa med alla dess många biomständigheter. Hoh hade yttrat dessa ord icke i sin vanliga lätta, flytande ton, utan hastigt och med märkbar ansträngning, och dervid vände hon fill hälften bort sitt anbigte samt började röra om elden i kaminen, för att dymedelst bättre kunna dölja sina känslor. Mänfred hade förstått henne; han lemnade några dagar sednare regidensstaden. När han tog afsked af Augusta, såg han hennes strålande ögon fuktas, hvarje drag i det älskliga ansigtet vittnade om kraftiga ansträngningar för att icke falia i gråt. — Glöm mig icke, sade hon sakta; jag