Dagens Nyheter – 21 september 1874, sida 1

Vr -— skall städse tänka på er såsom min trognaste, min ende vän. Med dessa ord hadehon skiljts från hovom. De närmast härefter följande åren hade han tillbragt under oaflåtlig verksamhet på sina gods. Hans: intresse riktades på det allmänna, han bemödade sig att i sin proving åvägabringa en praktisk lösning af de mycket invecklade: sociala frågor, som äfven i denna aflägsna nejd, der det var en stör brist på arbetakrafter, satte de lägre samhällslagren i rörelse. Hans juridiska studier och för öfrigt mångsidiga bildning voro honom härvid till stor nytta; de lärde honom att bredvid det trånga och begränsade, det på afhjelpande af tillfälliga små olägenheter riktade, städse behålla i sigte det stora och hela, principen. Han blef en högt aktad person, som åtnjöt samtliga partiers förtroende. Med inre tillfredsställelse måste han erkänna för sig sjelf att han för denna framstående ställning hade att tacka icke gin rikedom, utan sin gagneliga verksamhet, sin humana, oegennyttiga karakter. Emellertid inträffade ibland stunder, då detta medvetande icke var honom nog; han kände behof af en annan omgifning, jemte den han hade, han saknade familjlifvets behag — och dock kunde han ej besluta rig för att gifta sig. Vare sig det nu härrörde deraf att han hade alltför hög uppfattning af äktenskapet, eller var att tillskrifva den