Dagens Nyheter – 19 september 1874, sida 2

föga behagliga figur kunde på intet vis mäta sig med Manfreds vackra urgdomliga gestalt, hans ansigte hade ett godmodigt intelligent uttryck, men Äragen voro grofva och varliga, och hela hans person bar prägelu af det simpla och hvardagliga. Dessa långtifrån fördolaktiga egenskaper uppvägdes dock i de flestas ögon af ett enda stort företräde. Herr Krause var rik, mycket rik. Han egde storartade fabriker, genom hvilkas afkastning hans förmögenhet daglgen tillväxte, På en offentlig bat hade han sett regeringsrådet Plattners dotter och knappast vågat låta presentera sig för henne; ty den eljest så raske och beslutsamme, klart geende aftärsmannen erfor i den sköna flickans närvaro en oöfvervinnelig blyghet och förlägenhet; hon syntes honom tillhöra en annan, ideel verld, öfver hvars trörkel han icke hade mod att stiga: Under hvilken förevändning skulle han väl ha kunnat nalkas henne? Sjelfva hans ålder uteslöt honom från den ungdomliga krets som omgaf henne, och fastän eo ganska gedigen bildning satte honom i stånd till att grundligt och förnuftigt yttra sig öfver de vigkgaste somhällefrågor, rökte ban brydd och hjelp: lös efter ord, när det gällde att med den förtjusande unga damen vexla vågra artiga fraser. Känslan för henne slog emeilertid allt djupare rötter i hans bjerta. Det tycktes