Dagens Nyheter – 19 september 1874, sida 1

der hvad som lekte henne i hågea. Och dessutom var Krauze en hedersmen, han hade ,ett godt hjerta och en bra karaktär, efter hvad man dagligen upprepade för henne; — var det då icke förståndigare att föredraga en erfaren mans allvarliga böjelse framför en omogen ynglings ännu obepröfvade passion ? Resultatet af dessa reflexioner var stt Manfred efter några veckor, under hvilkas lopp hemliga, af tårar fuktade biljetter vexlats mellan de två älskande, erhöll ett vemodigt afskedsbref från Augusta. Hon sade sig deri vara ett offer för den barnsliga lydnaden och talade om sin för alltid krossade lefnadslycka. . Det sednare fick dock ej tagas riktigt efter orden, ty Manfred erfor snart derefter af sin syster, att den sköna Augusta, strålande af glädje och belåtenhet, dagligen färdades i sin brudgums eleganta ekipager genom stadens gator, troligen förnämligast för att få visa eina lysande toiletter. Den unge mannen öfvervann icke så lätt denna första bittra smärta. Han hörde till dessa naturer, som känna djupt, och utan att hängifva sig åt någon falsk geniimentaJitet, bevarade han mycket länge den älskade flickans bild i sitt bjertas innersta. I allvarligt, samvetsgrannt arbete fann han den bästa trösten, och när han efter en med heder genomgången examen samt derpå följande sexårig verksamhet i statens tjenst