Dagens Nyheter – 18 september 1874, sida 2

Tredje frågan. Då sjelfva inventarierna ej blifvit brandförsäkrade, ansåg käranden icke den ringaste anledning, vara för handen att besvara denna fråga i annat än söm rör den under assuransen inbegripna lösegendomen. Åf denna bortfördes i slutet af år 1873 en möbel af valnöt, hvilken genom . stadsfiskalen Gilljam blifvit för kapten Dahlströms räkning inköpt af tapetseraren Svensson i Stockholm för 750 kr. Likaledes hade en liten skotsk matta bortförts och en annan ditlagts i stället, men då dessa icke tillhörde de försäkrade föremålen, kunde de icke komma under gode männens uppskattning. Tillfälligtvis hade äfven vid jultiden bortförts några smärre saker, som dock sedermera återförts åt. Fjerde frågan. Med anledning af denna fråga erinrade käranden, att svaret på densamma icke det ringaste inverkade på saken. Men som Käranden hört, att ett rykte varit utspridt, att ban skulle utbjudit arrendet af Järfva med dess lösöref. och andra tillhörigheter för 70,000 kr., så ville han förklara detta rykte vara utan grund. Dock hade käranden; på grund af ett till stadsfiskalen Gilljam gifvet löfte, att lemna honom underrättelse, för den händelse han ville försälja stället, en gång till denne uttryckt sin önskan att försälja detsamma mot en lika summa, hvartill det stode honom. I anledning af de återstående frågorna ville kapten D. först fästa uppmärksamheten vid det förhållande, att vid ett tillfälle någon tid efter branden, då bolagets och hr D:s gode män infunnit sig på Öfver-Jerfva, den förre, som efter begäran fick påse det räddade silfret, yttrade den förmodan, att, med afseende på det låga pris, hvartill det räddade, till en del förgyllda silfret i det af fröken Torsk afgifna värdermgsbetyget var upptaget, bolaget säkerligen komme att begagna sin i assuransbrefvet förbehållna lösningsrätt; att han sederinera, Vid värderingen af gode männen, som fastställde de af fröken Torsk åsatta värden, fällde samma yttranden: att af sådan anledning kapten D., hvars hustru infört detta silfver i boet, gjort framställning hos bolaget Sveriges verkställande direktör, att bolaget måtte afstå sin lösningsrätt till silfret, mot det att D. afstod från sin rätt till ersätthing för det förlorade silfret, som i assuransbretvet var särskildt upptaget till 5,000 kr., och att detta af verkställande irektören medgifvits, hvarefter D. inlemnat en skriftlig afsägelse af rsättningsrätt till silfret. a Vid sådant förhållande borde det vara alldeles öfverflödigt och till ingenting tjenande att gifva något svar på de framställda frågorna. Men för att bolaget icke måtte få något svepskäl att uppehålla rättegången, och på det de insinuationer, som blifvit gjorda om svårighet från kapten D:s sida att besvara dem; må dö bort ofruktsamma, så ville han nu upplysa: att han dels. ärtt, dels köpt det ifrågavarande förstörda silfret; att detta silfver till en del var märkt med ett anglosachsiskt D; att detsamma icke varit begagnadt i hans hushåll; att det till Öfver-Jerfva utfördes samtidigt med öfriga saker vid utflyttningen i maj månad 1873 och besågs af verkställande direktören vid det tillfälle, då han vid ässuransens tagande sjelf infann sig på Jerfva och tog kännedom om de saker, som skulle assureras; och att till ledning vid uppgörandet äf förteckningen å detta silfver tjenat en uppsats derå, som kapten D. bland sina papper i staden påträffade. Med anlednitig deraf att bolaget förmält, ätt vid undersökning på brändstället intet spår iörefuninits efter de 2,714 ort silfver, som förlorats vid branden, har af käranden jemväl invändts, att någon noggrann undersökning eller något letande efter lemningarne af detta silfver öj skedde före meddelandet af bolagets beslut: Först för kort tid sedah har vid letande i askan och grushögarne efter branden funnits åtskilliga större -och mindre bitar och korn, hvilka, enligt guldsmeds utsago, bestå af silfver, som måste vara af det förstörda silfret efter som, utom dötta, icke något anhat silfver fanns i huset än det räddade. För öfrigt upplyser öfverdirektören Åkermans af käranden vid rätten företedda intyg att guld och silfver vid eldsvådör vänlisen sammansmälta med åtskilliga andra med dem i beröfing kommande. metaller, så att de svårligen kunna igenkännas, äfvensom, att de kunna i smält tillstånd nedrinna bland kol, aska, sand och sten öcth derunder blifva mer eller Mindre fint fördelade, så att de icke utan största svårighet kunna uppsamlas och tillgodogöras. (N. D.A) Strömbomeka konkursmålet fortsattes i går. Närvarande voro å svarandesidan Strömbom personligen, samt å kärandesidan brukspatron Thamsten genom sitt ombud, såkföraren Sjöberg, och f. d. snickarenJ. P::Petterssön för egen räkning. Det vari angående transaktionerna mellan fru Strömbom och kapten Gynther, som Strömbom ej vid förra tättegångstillfället kunde afgifva något. svar... Fru. Strömbom bade: på något oförklarligt. sätt återfått de inteckningar af Gynther; hvilka hon till höhom skulle hafva lemnat söm betalning för återköpt lösegendom. Strömbom framlemnade, nu inteckningarne jemte andra handlingar, hvilka skulle, visa affärsgången mellan fru Strömbom och kapten Gynther: Dessutom afgaf han den muntliga förklaringen, att fra Strömbom den 22 januari 1872 försålde till Gynther en mängd lösegendom och-erhöll som liqvid fyra inteckningar; hvardera å5,000 kronor. Den 15 maj återköpte fru Strömbom lösegendomen och Gynther erhöll inteckningarne tillbaka, Genom lösa förbindelser mellan dem båda blef dock fru Strömbom snart egare till inteckningarne igen.;;Dem 6 maj 1873 begagnades de i liqviden af Löfstafors, ed anledning af de utaf Strömbom framlemnade handlingarne uttryckte sig käranden Pettersson; att Strömbom kunde skrifva vad handlingar -han behagade. S erefter framlemnade han till rätten skriftligt affattade 7 frågor, med anhållan att Strömbom måtte besvara dem. Innehållet af frågorna skola vi nästa gång delgifva. Strömbom ansäg frågorna vara så spetsiga, att han ej på stående föt kande afgifva svar på a ch LR RR KAN er KR NA NRER Ar RTR mA