Dagens Nyheter – 18 september 1874, sida 1

som en afgud. Akta dig; en sådan beautå fordrar en dyrbar ram, och Augusta är. ingalunda den som låter sig nöja med ett enkelt idylliskt lif. Det var möjligt att något af den mellan flickor vanliga afondsjukan gömde sig under detta yttrande; åtminstone trodde sig Manfred böra antaga att så förhöll. sig, och han lade. derför systerns varning icke. det. ringaste på bhjertat. .I samma stund då den undersköna gestalten åter. mötte honom och han fick blicka in i hennes mörka, strålande ögon, tappade han alldeles hufvudet. Och sedan ansträngda han. sig, otroligt för att åstadkomma den ena lyriska dikten efter den andra; hans knappa penningtillgångar användes uteslutande till inköp af blommor och konfektyrer; han visade sig synnerligen uppfinoingsrik i fråga om att föranstalta små festiviteter och landtliga utflykter; kortligen, han gjorde allt hvad en tjuguårig. förälskad yngling kan upptänka: för att behaga sin flamma. : Föremålet för denna ömma hängifvenhet förblef icke känslolös för de ständiga byllningarne. Manfreds föräldrar spelade en ganska framstående roll i den Jilla kommunen; de tillhörde. den äldsta adeln, och den nobla excellens-titeln gjorde här en oändligt mycket större effekt än i den blaserade residensstaden. Augusta kände sig smickrad öfver att kunna räkna sonen af denna famil