Dagens Nyheter – 18 september 1874, sida 1

Baronen hade slutat sin läsning, han vek ikop tidningarhe helt ordentligt och lade dem till den öfriga samlingen. Han var en stör vän af ordning i alla hänseenden; derför samlades också tidningarne mycket noga och ordnades efter sinä nummer, för att städse vara till hands, när han någongång ville hemta en upplysning ur dem: Na först tog han de nyss ankomna brefven och mönstrade till en början utanskrifterna; alla voro skrifoa med affärsstil, utom en — den gom han sist kom att se på. Han hade här framför sig ett prydligt, starkt parfymeradt kavert af engelskt papper, hvarå lästes hans namni och adress, skrifoa med fina, eleganta bokstäfver, dem endast en fruntimmershand kunde ha format. En plötslig själsrörelse afspeglade sig i Manfreds allvarliga drag. — Från henne! gade hån sakta. Häns hjerta klappade hastigare, och hans hand darrade; under det att han icke med sin vanliga omsorgsfullå betänksamhot, utan med otålig brådska bröt brefvetDet var flera pappersblad som föllo i hans knä — hon hade således skrifvit mycket och utförligt — var detta ett godt eller ett dåligt tecken? han: kände sig till mods som då man står i begrepp att fatta ett vigtigt beslut; och han var nästan rädd för att lära dessa rader, som ju kanske vore mycket innehållsrika och komme att utöfva en afgörande