Dagens Nyheter – 17 september 1874, sida 4

— 106 — såsom sakerna nu stodo. Maren, hvilken hade hört det hela, kom fram och blickade honom bedjande in i ögonen; och så gaf han sitt samtycke. Dagen blef en glädjedag i Ravnslökke. Dvärgen sade till Jakobine: — Tror du ännu att jag är fjollig? — Nej, svarade hon leende; det har jag egentligen aldrig trott. — Jo, det har du. Du trodde att jag ville vålla dig olycka genom att gifta mig med dig. Och jag sade ändå att jag tyckte om dig. Axel håller jag också af, och jag önskade, att ni två skulle bli lyckliga med hvarandra, Jag ville gerna vinna din kärlek, likasom jag ville vinna hans, för att ni båda skulle vara goda mot den stackars lille Johan på hans gamla dagar. — Var det icke klokt uttänkt ? — Jo, det var både klokt och godt, sade Maren Ravnslökke. — Men .jag skulle ej ha kunnat uträtta pågot, om jag icke haft pengar. Det finns ingenting så utmärkt gom att ha mycket pengar. — Men farbrors pengar skulle ingenting ba uträttat, sade Axel, om han icko haft ett godt hjerta, Det är nog egentligen det senare som gjort oss mesta nyttar. Frands talade endast litet. Han kunde icke förneka för sig sjelf, att den listige dvärgen hade gjort narr af honom. Också