-— 4d Sådana tankar ha plågat mig mera än jag kan säga. Men låt mig nu veta, hvarför du har valt denna tillflyktsort. Du hade ju kunnat finna kärlek i din fars hus eller vistas annorstädes, der du haft menniskor omkring dig? — I mia fars hus var jag en gång, svarade hon; men der blef en så stor jämmer öfver att jag ej hade det bra, och der fälldes så många onda ord om dig, att jag ej kunde uthärda att stanna der. Då ville jag hellre söka hvilken annan utväg som helst och låta de mina tro, att jag var lycklig. Och så tyckte jag mera om att lefva här än på något annat ställe. Skall jag säga dig hvarför? — Ja, om du vill det, min vän. — Härifrån kunde jag dagligen se Voldbjerg, ock ibland såg jag också dig. Mången gång såg jag dig sorgsen och allena vandra omkring i nejden, och då bad jag så innnerligt till Gud, att ditt sinne måtte blifva vändt från det onda. Gudskelof, att jag blifvit bönhörd! — Det är dock underligt, att du kunde fortfara att hysa kärlek till mig efter allt hyad som händt. Hennes blick fästades med ett uttryck af ömhet på barnet i vaggan och derefter på honom. . Något annat svar gaf hon honom icke, och han behöfde icke heller något annat. Följande morgon lät han hemta en vagn, som skulle föra dem alla till Rammegaard, ty de ville icke komma till Voldbjerg så ELLEN SPEND. Cd