på samma gång med iakttagande af den ytterligaste spårsamhet.. Fabeln om paddan, som ville likna oxen, passar icke riktigt in på Frands Jepsen; ty ban ville nog blåsa upp sig, men han aktade sig noga för att göra det till den grad att han kunde spricka. Han hade flera söner, och de skulle bli någonting stort här i verlden. En af dem lärde sig musik, en annan tog skollärareexamen, och de yngre skulle också bli någonting framstående; dock bibragtes dem det medvetandet, att de, om de önskade det, voro rika nog till att köpa sig hemman och odla sin egen jord såsom fria män. Han hade äfven en dotter, som hette Jakobine, och som också skulle uppfostras någorlunda fint; men det fick icke kosta något. Hennes uppfostran tillgick derför på följande vis. Presten i Alstrup hade tre döttrar och klockaren hade: fyra; med dem skulle hon umgås och var sålunda ibland nere i byn längre tider, då hon kunde undvaras hemma; meningen var nemligen att hon genom detta umgänge skulle inhemta konsten att skicka sig ibland folk på ett gentilt sätt. De sju flickorna ledo emellertid icke-af någon öfverdrifven bildning; men de voro uppväxta i den fria naturen med Guds skapelsegs herrlighet för ögonen. I hemmet hade de blifvit undervisade om hvad som är rätt och godt inför Gud och menniskor; och om de också voro litet yra när de rådde sig