En badort i Tyrolen. (Skildrad af en resande landsmaninna.) Denna gång gällde ej vår resa en badort vid någon hafskust utan, hvad som är ovanligare, en badort 3,000 fot öfver hafsytan uppe blamd bergen i Andreas Hofers land, det sköna rolen. Från Innsbruck, den lilla romantiskt täcka bergsstaden, går det på den omtalade Brennerbanan nedåt Italien. Att denna väg på samma gång den var farlig äfven var utomordentligt skön hade man underrättat oss om, och det var derför som vi med afundsiuka blickar sågo några engelsmän eller amerikanare taga plats i en alldeles öppen vagn med fri utsigt åt alla håll, under det vi måste nöja oss med att stoppas in i en vanlig kupe. Tåget drager i väg och det mest omvexlande landskap upprullar sig snart för våra blickar och väcker på samma gång tjusning och förskräckelse. Tåget går långsamt än uppför än utför bergsluttningarne, än kilar det in i en lång mörk tunnel, än ilar det på en luftig bro öfver en skummande fors, och djupt under oss utbreda sig dalar med täcka byar och landtgårdar, omgifna af en rik växtlighet. På de närmaste grönklädda bergshöjderna ser man här och der ett nybygdt ståtligt slott eller de mörka ruinerna af någon gammal riddarborg eller kloster. Taflans bakgrund utgöres af de höga snötäckta alptopparne. Banan är smal och eger blott ett enda spår. Oaflåtlig vaksamhet är således af nöden, om ej olycka skall inträffa; också stå banvakter med signalflaggor ganska tätt utställda efter hela banan. Mången gång bleknade vi af fasa, då det tycktes oss att vi rusade direkt ned i den brusande forsen inunder oss, men nej, tåget svänger sig långsamt om bergväggen, och andra dalar och berg möta våra blickar. För att riktigt kunna njuta af denna vägsromantiska skönhet borde man dock vara turist och vandra den i all ro i stället för att begagna ett så prosaiskt fortskaffningsmedel som ett rykande och pustande lokomotiv. Vi stego af vid B. i närheten af Milano, en stad med vackert läge vid Etsch och omgifven af sköna blå berg, men tryckande het under sommaren, hvarför äfven de flesta familjer söka svalka i sina s. k. Sommerfrist uppe på bergen. Färden gällde uu först L. en liten by vid Etsch och derefter en lång och smal dal mellan Ortelalperna. Till L. för en bred väg mellan rika vingårdar med utsigt öfver vackra bergskedjor, men från denna by blir vägen allt vildare och otillgängligare. Antingen rider man på mulåsna eller skakar man i en låg bergsvagn ppför knaggliga stenlagda vägar. När vi höjt oss uppåt, ungefär en timmes tid, upphörde vingårdarne, mellan hvilka vi hittills färdats fram, och efterträddes af löfskog. Här och der möter man en och annan tyrolare i sin egendomliga Högt qvinnor med hårdt sammansnörda långa lif och vida, tätt veckade kjortlar, som just ej äro graciösa, emedan de tjocka vecen omkring lifvet göra höfterna oerhördt breda. På hufvudet bära de höga toppiga filthattar. Männens drägt förefaller mig vackrare, de bära mörkblå åtsittande knäbyxor, hvita strumpor och skor, mörkbrun jacka med bredaröda uppslag och grön väst samtomkring lifvet ett bredt, svart bälte med egarens namn i hvitt broderi. Efter fyra timmars färd på de uslaste vägar, på kanten af brådjup, öfver eländiga broar, uppför dalar och bergsluttningar och genom små byar, uppnådde vi ändtligen vår bestämmelseort. I anseende till vägens afskyvärda beskaffenhet voro vi fallt öfvertygade att denna badort ej måtte vara besökt af några eiviliserade menniskor utan blott af bergsbor och bönder. Så mycket större blef deremot vår förvåning att finna högt deruppe på berget ett stort ståtligt stenhus inredt med vanlig europeisk komfort, om just ej lyx, och der en massa menniskor. som ej alls sågo ut som bönder, spisade vi table Ahöte med 5 å 6 rätter i en stor rymlig, vacker matsal, som ej en gång saknade ett piano. Här rådde således ej den ociviliserade enkelhet, som vi förmodat och nästan gladt oss åt. Detta år lär äfven badorten varit mer än vanligt besökt at den så kallade förnämare verfden, tack vare läkarne i Meran. Annars är det mest bönder som från dalarne bruka gifva sig hit up under de hetaste veckorna af sommaren oc här svalka sig i den sköna friska bergsluften, men isynnerhet i badkaren, der de då tillbringa sin mesta tid. Som de-vilja väl använda den korta badsejouren och riktigt fåvalota för sina pengar så taga de 2 å