Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 1

(RR RE EE — Har du inte heller lust att bii Axels? — Om jag ock svarade ja till den frågan, hvad hjelpte det? — Abjo, jag vet råd. Men tig bara stilla med det. Jag kan icke tåla att se dig gråta. Jag skall hjelpa er mina stackars unga vänner, ty jag tycker om dig och jag har mycket pengar. Då vände han rig om och gick sin väg. Hon bad honom om en ytterligare förklaring, men ban ville ingen gifva och svarade blott: — Tig bara stilla, så går nog allt väl 8Straxt derefter begaf han sig ifrån Ravnslökke och förblef borta en längre tid; hvarunder flickan gick i en svår ovisshet, i det hon än hyste förtroende till bangs rättsinnighet och till den välvilja, han uttalat, och än erfor en ytterlig fruktan för att dessa gednaste yttranden framkommit i afsigt att föra henne bakom ljuset; ty det syntes henne tydligt, att någonting lömskt fanns hos dvärgen. Hon visste alltså icke. riktigt hvad hon hade att hoppas eller frukta. Emellertid förgick den ena dagen efter den andra, utan att hennes ångest blef alltför öfverväldigande, emedan den ljufliga möjligheten ju dock alitid gerna qvarstod i bakgrunden. Hemma i Adelvad gingo sakerna så godt de kunde. Jens var i en ständig penningeförlägenhet i följd af den stora hemgift han ofvat sina döttrar, och de betydliga för