Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 1

— Men huru i all verlden ... — Ja, så slog jag två flugor i en smäll, och det var just det som var gå finurligt gjordt tycker jag. Ha, ba, ha! — Din Jakobine ville nog bli husmor i Adelvad, men hon ville inte gerna ha mig till man, det har jag tydligen kunnat märka, Axel vill hon nog ha. Jag kunde icke få gården för min egen räkning, men åt Axel fick jag köpa den. Det blir således ban i stäliet för jag, som får både gården och flickan. :Det är hela skillnaden. : — Nej, så skall det ej gå, ty han får icke Jakobine. — Icke? Så du har narrat mig! — Ah, Fy skäms Frands! Huru kan du ha bjerta att narra en sådan der liten stackare som jag är? — Men på hvad sätt har jag narrat dig? — Du har inbillat mig att du var förargad på min broder för det gom han sade om de åtta skillingarne och om att din dotter aldrig skulle bli husmor i Adelvad. Du ville se honom gå från gården som en tiggare och göra hans stolta ord till en lögn. Det har jag sörjt för, och nu säger du nej. — Du vet nog, att jag inte hade tänkt mig saken på det viset; och dessutom glömmer du, att jag å min sida lofvat, att hans son aldrig skulle få en skilling af mina pengar. — Det ordet kan du hålla; ty du kan låta Axel få flickan och gifva mig pengarne. — Åb, prat!