Dagens Nyheter – 16 september 1874, sida 1

bättringar å gården som han ännu fortfor att verkställa. Brodern kunde hjelpa honom ur nöden; men han var nyckfull, i det att han än gaf förhoppning om större förstärkningar och än knotade samt påstod, att han svart nog ville ha alla sina i gården invatta pengar tillbaka. Ett par gånger nämnde ban några ord om att han ville köpa gården. När han gjorde det första gången, var det som han kommit åt näsan på Jens med en glödhet .jerntång; men efterhand började äfven denna sak lugnare diskuteras. Emellertid förflöto månader. Sommaren infann sig åter med all sin fägring, och Axel hade åoyo tagit sig till att vada öfver ån och aflägga besök i Ravnslökke-skogen. Men nu träffade; han aldrig Jakobine der, ty hon bevakades strängt i hemmet. Frands hade fått en dunkel aning om mötena. Flickan trodde att dvärgen gifvit honom en vink och blef derför ännu mera ogynnsamt stämd mot den lille förhatlige gubben. Det var också icke med någon mild min hon helsade honom, då han ändtligen åter visade sig i Ravnslökke; men han skrattade henne midt i ansigtet och gnuggade sina händer förnöjd, i det han frågade: — Hvar är din fader? — Vet det inte så noga; han är väl inne i hvardsgsrummet. Det var en solvarm söndsgsförmiddag; Johan hade råkat henne ute, under det hon