Lite här och lite der. Försommaren 1874. Italienska och svenska barrträd. — Suptallar. — Hur ser påfven ut? — Påfven håller messa. — Påfven och kungen. Lika storartadt är det att se Roms cypresser, höga som Strömparterrens och Logårdens popplar, pyramidaliskt formade och från roten till toppen klädda i hoppets gröna färg. Men har nu cypressen det allra ringaste slägttycke med vår svenska gran, så är detta i ännu högre grad fallet med pinien och vår svenska tall. Barken, barrenoch stammen äro alldeles lika. Skilnaden är blott den, att stammen alltid är rak och utan någon enda qvist, förrän kronan börjar. Denna sträcker ut sig på vidden i väldiga dimensioner och är så lummig, att hon är alldeles ogenomskådlig. Af stammen skulle en svensk sågverksegare kunna beräkna minst fyra å fem väldiga timmerstockar, 7 alnars, 12 tums. Men det finge stanna vid blotta. kalkylen, ty de romerska tallarne skilja sig också från våra derigenom, att de få :stå i fred, hvadan de, kantänka, äro en smula förnäma och hafva tagit sig ett finare namn. Långt till sina grannar hafva de emellertid och torde nog ofta hvar för sig känna sig som enslingen på Johannisskäret. Stode desåglest bredvid någon af våra allmänna farvägar, skulle våra forbönder utmärka dem som rastställen och kalla dem för suptallar. Måihända äro de också några svenska emigranter, hvilka som små barn farit ut att söka sig en fristad i den främmande jorden. Men, må jag icke förlänga min beskrifning med tarfliga reflektioner, må jag heldre kunna pågorlunda skapligt svara på en sista och helt. naturlig fråga, förrän jag lemnar den eviga staden; och den antager jag lyder så här: Då du nu sett så mycket annat i Rom, har du besökt och sett påfven? Sett, ja! Besökt, både ja och nej. Jag har under min vistelse i Rom hvarje dag besökt huset der han bor, nemligen Vatikanen; men der såg jag aldrig gubben. Detta kan ju kallas att söka utan att finna; deremot såg jag honom utom hus hvarje dag under de tider jag var i Rom åren 1869 och 1870. Klockan half 11 på förmiddagarne stod hans fyrspända vagn, omgifven af ett dussin ridande nobelgardister, framför ingången, till Vatikanan på Petersplatsen. På slaget 11 (elfva) kom hans helighet, ledsagad af sin sekreterare och följd af tre betjenter. Efter uppstigandet i vagnen, der gubben satt rätt och Bekreteraren midt emot honom, företogs en timmes promenad utåt fälten. De guldsmidda ryttarena, som kretsa omkring, och de granna lakejerna, som stå bakpå vagnen, göra en lysande effekt, ehuru deras glitter Vert afsticker mot påfvens i hvardagslag enkla drägt: en sid hvit kaftan samt en liten röd eller hvit kalott. Såväl då påfven far som när han kommer hem igen, ringer det i de närbelägna kyrkklockorna. Den väg han vanligen tog gick öfver en betesmark, der herdar vallade oxar och kor. Herdarne föllo allmänt på knä, men jag och min reskamrat; jemte de andra nöten, vi höllo oss temligen styfva i ryggen. Då den helige fadren har någon. tjenstförrättning i staden eller skall läsa någon messa i en af de större basillikorna, sker färden med ännu större ståt. Han är. då, med undantag. ef påfvemössjan, klädd i full ornat, och hela befolkningenliggör då på knä å de gator han passerar. Om de fina damerna, synnerligast i regnyfade, härvidlag tänka mera på sin salighet Fan, den nedre delen af sina klädningar,låfor 7z vara osagdt. Men en dödssynd 3 n od katolik begå, då han uraktlåter gått k falla vid åsynen af påfvens.. Då han Jen g läste messan i Jesu kyrka, under samma Vd som konciliet var i Rom, hade jag och min kamrat beredt oss inträde. i god. tid och fingo som främlingar, god plats edneti.a några schweizergardister, hvilkas sprfk vikände och hvilka bildade haie för processionen: Nu kom först påfven och efter hondtm kardinalerna Antonelli och Bonaparte, Vedande mellan sig.en liten infant af Spyfnien. Derpå följde alla de öfriga kardinale rna, hela kon-: ciliet och -alla andra prester ioändlighet. När processionen var slutad, bjegynte messan; Hvad påfven sade kunde vi ficke-höra; men vid pinglet af-en liten klock, föll hela församlingen på knä, förutom 1 och några, som det tycktes, halftokiga ongoflamäns Vi stodo der:nu som-målade. bockar, emedan vi hade kommit -öfverens om att ifcke bocka oss för en ceremoni, som vi iokfa förstodo, och för ett andligt ötverhufvad s ri icke erkände. : Dumma måtte vi selkertjag ha sett ut, ty till och med gardisterf a, hvilka, äfven de, lågo på knä, sågo på ofbs med föraktliga bliekar, hvadan vi, så gofÅt sig göra lät, drogo oss tillbaka till en aff sidogångarne i templet. Påfven ser emelflertid så älsklig; god och vördnadsvärd ut,f att ett knäfall för honom, såsom menniski:, icke kunde vara så ur vägen, äfven för efn icke katolik, om ock för den lära han prfedikar. Ingalunda. Toleransen är, som jafg förut, anfördt;stori Rom, och påfven fordra nog fokedennai stoftet krvnande ödminkflhet fölr sin egen räkning. 4