-— JA — den fordna muren; då sprang han plötsligt åt sidan och gömde sig bakom en buske. Platsen för den garäla borgen ligger i en skogsdäld, som genombrytes af en liten bäck. En väg förer från Ravnslökke ditned; och på denna väg kom Jakobine. Hon var väl insvept i en sjal; men dock lätt igenkänlig för dvärgen, som stod-stilla och lät rimfrö? sten sätta: sig på hang hår och kläder. Fliec kan gick ett stycke förbi honom;, ungefär så långt att hön kunde se till utkanten af skogen, södan vände hon om och vandrade tillbaka förbi hans: gömställe samt: fortför sålunda att promenera fram och åter. Tio minuter senare hördes steg från andra sidan. Dvärgen såg Axel komma fram ur dimman och möta flickan, Då lemnade han sitt göriställe och, litande på aft det unga paret under de första ögonblicken hade för mycket att göra för att hinna bemärka honom; följde hän vägen upp till gården. Då Jakobine en half timme senare kom hem, såg hon dvärgen stå i stalldörren brödvid hennes far; Vid åsynen af henne; utbredde sig ett fult grinöfvör den Milles änlete, och han ropade: — God dåg, lilla. Jakobine! Ha, ha, ha! Enkall rysning genomfor hennes löemmar, och utan att svara, skyndade hon förbi honom och försvann i boningshuset. Från denna deg var lille Jöhan en ofta och gernr sedd gäst i Ravnslökke. Jakobing