Dagens Nyheter – 15 september 1874, sida 1

I2 — brud, som man önskade. Mindre rik än Jäkobine fick hon då icke vara; ty då skulle Frands skratta deråt; Frampå sommaren lade. man märke till att Axel ofta vandrade upp på den:högsta kullen vid, vägen och, stod och såg åt Ravnsslökke till. Också tycktes han ha större lust att gå till byn än förr. Nästan hvar göndagseftermiddag var: han borta, och då man frågade, hvart han begaf sig, svarade han, att ban gick till Marups krog och slog käglor... Fadern varnade honom; .mea då han ej gjorde af med några pengar, kunde man just ingenting säga derom, Sitt arbete försuhmade han icke. Det dröjde emellertid ej länge innan. visst folk ville veta, att. han icke talade sanning, eller att han åtminstone icke slog. käglor mer än på sin höjd en half timmes tid och sedan gick bort igen. Andra hådegett honom vada öfver ån på ett ensligt ställe nedanför krogen och försvinna i skögen. Dössa vandringar skulle väl i längden ha väckt föräldrarnes misstankar; men mot hösten, då det började bli kallt i luften, upphörde de. Att dvärgen ibland gått efter honom från gården, hade ingen brytt sig om. dra : Sedan hade Axel ofta ärende till Alstrups kyrka, och fadern frågade honom om orsaken dertill. . we Jag tycker att presten i Alstrup preikar så bra, lydde svaret. :