Dagens Nyheter – 15 september 1874, sida 1

-— JJ — Och Jakobine i Ravnslökke predikar väl ännu bättre. Ha, ha, ha! inföll åvärgen skrattande. . ; Nu, gick ett ljus upp för Jens; och i hår. da och hotande ordalag förbjöd han; sonen att någonsin vara tillsammans. med den hatade mannens dotter... Sonen svarade, intet, men kastade på farbrodern en förebrående blick, i det han gick ut ur rummet. Johan bad gin bror om ett.samtal mellan:fyra ögon. De samspråkade länge och Jens var mycket högröstad; men efteråt syntes båda temligen redstämda. Sedan uppkom: en sträng köld, så att ån blef, isebelagd, .och då gick Axel en söndag igen till: Marups krog. Dvärgen gjorde sig straxt i ordning att gå bort och följde efter honom; men: innan han uppnådde krogen, vek han af till venster och vandrade öfver ängen och ån in i Ravnslökke skog, Det var en kall vinterdag, och: en tjock rimfrost, åtföljd af dimma, var utbredd öfver jorden: Träden, stodo klädda i den skönaste vinterskrud, i det att den minsta qvist. bar fiöna löf af renaste alabaster. Öfver.det belalåg dimman. gom : en -slöja, och på-några stegs afstånd visade. sig träd och buskar: såsom förklädda gestalter från drömmarnes land. Dvärgen smög. sig fram på snön med ljudlösa steg. Gång efter annan stannade han och lyssnade. Han. befann sig nu i närhes ten af borgtomten med dess lemninger efter