Dagens Nyheter – 14 september 1874, sida 2

-— 32 — — Nåå, såg du? sade Frands öfvermodigt. — Jag såg att min häst är snabbare än din. Att han hade otur kan väl icke ha något att betyda. — Jaså, du säger så? Ja, på det viset kunde ett kreatur, gom faller omkull vid första steget, vinna i en kapplöpning öfver den bäste häst. — Såg du icke, att min häst sprang fortast? — Jag såg, att jag kom först till målet, och det är det afgörande, så att du måsto punga ut! — Låtom oss dricka, godt folk! ropade han till de församlade, som nu åter voro inne på krogen. Jens Adelvad betalar. — Nej, så dum är jag inte. Men vill du gå in på att anse vadet ogiltigt, och att hvar och en af oss betalar hälften af dryckesvarorna, så vill jag också gå in på det, fast jag derigenom lider orätt. — Eller hvad säga ni, mina vänner? Kroggästerna hade icke lust till att fälla någon dom, men mumlade emellertid något om att Jens häst var den bäste springaren och likväl tappat samt att det var önskligast, att vadet gick tillbaka och att omkostnaderna fördelades lika mellan vederbörande. Frands svor högt och dyrt på att Kan hade vunnit och derför skulle vara fri; men Jens gick bort och klingade med krögaren, sägande;