Dagens Nyheter – 14 september 1874, sida 1

-—6I0GR — att spänna den jemte dess make för vagnen. Så gick han in och sade till hustru och dotter. -— Gören er nu i ordning! Vi resa höt. — Redan? utbrast Jakobine och antog en bedröfvad min. Men inga invändningar hbjelpte, och det hjelpte icke heller att Kirsten skyndade sig att duka bordet och förklara att maten var färdig. Männen gingo och snöglade på hvarandra med arg uppsyn, och Frands manade ideligen sina qvinnor att icke vara långgamma. Axel märkte väl att allt ej stod rätt till, och derför kom han in i rummet för att om möjligt få någön npplysning. Men det vär icke tänkhart; ty stormäktiga och med tyst värdighet vandrade männen af och an på golfvet, under det att de främmande qvinnorna hade all möjlig brådska för att få på sig reskläderna. Tårar blänkts i Jakobines ögon, och hon dårrado;så häftigt, att hon icke ens kunde knäppa häktoörna på sin kappa. Axel kom henne till hjelp; men det var några märkvärdigt gensträfviga häktor. Hon lyftade upp sitt hufvud och Häl böjde ned sitt för att riktigt kunna se huru häktorna voro inrättade; men så glömde de för ett ögonblick häktorhö; och dra: läppar möttes i en ljudlös kyss. Men Frands Ravnslökke såg det och kom framrusande som ett ursinnigt lejon, i det han ropade: