Dagens Nyheter – 14 september 1874, sida 1

br sm — 81 — — Detta ör icke något oförnuftigt tal, menade Frands. Med möda öfvertalades Jens Adelvad att gå in på det mindre betydliga vadet. Derpå följde de närmare öfverenskommelserna. Männen skulla bestiga sina hästar och rida norrut till milstolpen, och derifrån skulle kapplöpningen ske ned till krogen, hvarest samtlige närvarande skulle fälla utslaget och der priset i form af rykande dryckesvaror skulle stå färdigt på bordet. Det skedde enligt aftal. Svågrarne redo vid hvarandras sida helt lugnt upp till milstolpen. Man såg, huru de der stannade, läto hästarne vända samtidigt samt derefter i vild galopp nalkades på den jemna något sluttande vägen. Det såg ut som om Jens skulle vinna. Han var redan en bästlängd framför medtäflaren, då — omkring hundra steg från krogen — hä sten! snafvade och ryttaren kastades ur sadeln. Frands uppnådde snart krogen; Jens, som hade fallit midt på den hårda vägen, reste sig upp, och jämrande sig smått under det att han gick, närmade han sig hästen, Bom blifvit stående och villigt lät taga sig. Jens höjde ridspöet, likasom för att tukta honom, men det trogoa djuret var vant endast vid ett vänligt bemötande och förstod uppenbar: ligen icke sin herrskares mening. Då besinnade han sig också, och ledande kreaturet i hetilet; kom ban haltande ned till krogen. DVÄRGEN:! l 11