Lite här och lite der. Försommaren 1874. (Forts, fr. föreg. nr.) Roms palatser. — Vatikanen. — La santa scala — Många kyssar. — Folklif i Rom. Bland Roms palatser är Vatikanen störst. Elfva tusen rum böra räcka till för en gammal ungkarl; han kan herbergera tiotusen jungfrur, om han kan; få fatt i så många på en gång, och ändå ha ett tusen rum för sin enskilda räkning. Den, söm har makt att lösa och binda, och lösa och binda igen, bör sjelf icke Vara bunden inom alltför trånga gränser, och påfven är det ej heller. Utom den stora mängden af rum finnes inom palatsets murar icke mindre än tjugo öppna platser, alle terrassformigt och snedt öfver hvarandra belägna. I första våningen af palatset har man utgång till trädgårdar och borggårdar, i andra och tredje likaså, och öfverallt fritt tillträde. Någon regelbundenhet finnes icke i detta oerhördt stora palats. Under olika tider byggda olika hus, sammanbundna med hvarandra, utgöra det hela. Man får icke skylla påfven for att bo, alltför spatiöst, ty de flesta af Vatikanens våningar upptagas af dess dyrbara samlingar, de rikhaltigaste i verlden. Jag har haft kroppslig förmåga att gå igenom dem, att göra det skriftligt är mig omöjligt. Af Rafaels loggier och stanser blir man hänryckt, äfven fast män icke är konstkännare. Åf den förfärligt naturtrogna gruppen i marmor Laokoon och hans båda söner omslingrade af ormar blir man förskräckt, och i Apollo di Belvedere förtjust. För att få dessa stormande olika intryck att lägga sig går man in i Sixtinska kapellet, samlar der sina spridda tankar, går med näsan i vädret och slukar Hed ögonen Michel Angelos hela gudomliga tak. Altartaflan, hvilken fyller hela kyrkans ena gafvel, är af samme mästare. Alla kristenhetens salvelseoch svafvelpredikanter tillhopa kunna icke så starkt markera himmel och helvete med ord som konstnären här gjort ensamt och blött med sin pensöl. Tallan föröståller den yttersta domen och är af gripande effekt. Under arbetet hade påfven Paul TII en ceremonimästare, Biagio von Cesena, hvilken kommit i ovänskap med målaren. Denne gaf då Cesenas drag åt en af de fördömda på sin målning samt fogade dertill åsneöron och svans. Ceremörimåstäten beklagade Big för hans helighet, men påfven, som icke ville stöta sig med en talang som egde verldsrykte, lät första gången därvid bero. Andra gången frågade Paul, hvilken ännu icke sett figuren, på hvilket ställe å taflan är du då placerad, i Himmelriket eller i helvetet? Djupast nere i afgrundöd, Helige fader! svarade OCeteha. Då kan jag icke hjelpa dig, min vän; hade du varit i skärselden skulle jag försökt, sade Paul lakoniskt. Michel Angelos förbittring mot Cesena lär ha -kommit deraf, att den senare klandrade de målade figurerna som för mycket nakna. Detta gick artistens konstnärlighet för nära på lifvet, och att ceremönimästaren erhöll en paradisisk utstyrsel det kan,ihat ännu i dag se, ehuru han genom. försorg. af den mera pryde: Klemens XII. fått några främmande paltor, sämre än om han inga hade. Öronen och svansen säro dock oförändrade. Efter att helt hastigt hafva fört läsaren genom Vatikanska palatset, förflytta vi oss nu till detLateranska, också ett påfligt residens. Äfven här äro dyrbara målningar och skulpturverk samt ett af Pius IX, 1854, ordnadt kristligt museum, der kyrkoreliker från alla länder och från den äldsta kristnå tiden, intill närvarande, äro samlade och väl ordnade. Den största uppmärksamheten inom det Lateranska området tilldrager sig likväl det påfliga bönkapellet, tried la scalä santa (den Heliga. trappan). Vid foten af denna frappa äro tvenne marmorgrupper af Jacometti, den ena Kristus och Judas, eller då lärjungen förråder mästaren med en kyss, den andra Kristus inför Pilatus. Dessa grupper äro synnerligt tilltalande och lära ha ett högt konstvärde. Den heliga trappan är af hvit marmor och innehåller 28 Pp alla, enligt legenden, hemtade från Pilati palats i Jerusalem och af Kristus beträdda, då han var inställd till förhör hos den romerske ståthållaren. Ingen får med fötterna beröra trappan. De fromma katolikerna gå på knä uppför densamma, .och för hvarje sådant besvärligt steg de taga läsa de en bön. Således 28 trappsteg och 28 böner, hvartill åtgår minst en half timmes tid. För mindre fromma och främmande religionsbekännare finnas två andra trappor, mindre heliga och snabbare att tillryggalägga. När kapellet för besökande är öppet, äro Scala santas trappsteg emellertid aldrig tomma, och det är både ömkligt och löjligt att i vår pplyga tid, och i ett någorlunda civiliseradt land, se så många krypdjur i menniskoskepnad.. I detta kapell visas derjemte, bland andra helgonbilder, ett Kristushufvud, som skall vara tecknadt och till en del måladt af evangelisten Lukas samt sedermera fulländadt och fernissadt af englarne. Att göra Lukas till en gammal målare, hvarför inte! Traditionen anger att