Dagens Nyheter – 11 september 1874, sida 1

-— 08 — omgifven af ängar--och) trädgrupper samt flera små dammar och -bäckar. Det var en vacker syn, så att i det afseendet hade väninnorpas, utsago varit sann; och då måste det öfriga vara sanning. Jakobine ropade helt hastigt: — Jag vill icke! Fadern vände sig till hälften om och frågade: — Hvad är det du icke vill? Men, modern hade fattat benne i armen och hviskat: — Tyst! Låtom oss ändå först se oss före! Flickan sjönk åter, sakta snpyftande, tillbaka på sätet, och fadern, som icke fick något svar, brummade: — Jag vill väl hoppas, att dn icke bär dig tokigt åt. En liten stund derefter rullade vagnen in på gården, Jakobine tryckte sig hårdt intill sin mor och såg. sig omkring åt alla sidor... Vagnen stannade. En ståtlig gammal man med sträfva väderbitna anletsdrag, visade sig i förstugudörren. Från stallet kom en smärt skägglös yngling och började spänna ifrån hästarne,. . Jakobine fortfor att speja omkring sig och blickade slutligen nedåt, likasom för att se om icke någon liten stackare kröp på bron. På den kunde hon dock endast upptäcka en skalbagge. — Men au kom det som hon var rädd for. I dörren