Dagens Nyheter – 11 september 1874, sida 1

VJ -—-— hans ögon följde henne, hvar hon gick och stod. Var hän brudgummen? Nej. Midt framför henne såsom uppstigen ur jorden eller nedfällen från skyarne stod en manlig värelse möra lik etf troll än en menniska. Hön ryste, då hon såg hans förvridna gubbansigte och hans ondskefulla blixtrande ögon; hon trodde att hön skulle förgås åf räddslå, då han kom närmare och utsträckte sida långa armar med de hvassa klorna efter henne. — Försvunna voro i detsamma bröllopssal och gäster. Hon befann sig i en mörk bergshåla, der hon med odjuret tillbragte evighetsiånga timmar i vånda och förtviflan. Drömmen försvann och vände ånyo tillbaka. Hon flydde på ödsliga vägar, och träffade slutligen de sju ungdomsväninnorna; men de ville icke kännas vid henne, ty de voro unga och vackra, men hon sjelf hade förderfvats af trollets giftiga ande, så att hon var fal som en hexa och skrynklig som en gammal gumma, ehuru Hon kände ungdomens lif och längtan i sitt bröst. Hånleende dansade väninnorna omkring henne; men bakom dem visade gig trollet med de afskyvärdaste fasoner och ansigtsuttryck samt ropade dervid ideligen. — Jakobine! Jakobine! Jakobine! Jakobine! Dettarop rycktehenne ändtligen ur gömnens armar. Hon satte sig bastigt upp i bädden och gouggade sina ögön. DVÄRGEN. LJ