Dagens Nyheter – 10 september 1874, sida 2

ee så är du lycklig, Jäkobine. Men berätta oss nu något om honom! Är hän lång? Är han ljushårig? — Jag känner ju honom icke, klagade Jakobine: — Du tror kanske att han är en sådan der otäck jätte, som dettalas om i sagan, yttrade den lilla skälmska Thora. Det vore mindre angenämt. h nej; det är han visst icke! utbrast den mörka och högresta Theodora med värdighet. Jag känner honom välj och Jakobine kan sjelf utan svårighet vända upp och ned på hönöm. sHan är ieke längre, än att han kan nå att lägga sin haka på bördet, när han står på tårna; men han har ett ofantligt stort hafvud och ett bredt, gammalt ärsigte. Han är dock icke så gammal kom han ser ut till och det skall vara en mycket hygglig menniska: — Fy. syster! huru kan du beskrifva honom så? invändes från flere håil, men Theodora försäkrade högtidligt att hon icke öfördref; också blef Jakobine både röd och blek, och väninnoraa blefvo förstämda och tysta. Husmodern kom in och dukade tebordet; men de främmande hade ingen lust att stanna, utan begåfvo sig skyndsamt fillbaka till byn; Jakobine längtade efter att få vara ensam med modern och erhåila några närmare upplysningar. rörande -hvad hon hört,