— 01 — plon drog sig bakom väninnorna, sökande ; efter ett ställe der hon kunde gömma sitt ! glödande anlete. Men det var icke så lätt ) att undkomma den nyfikna svärmen. Flic: korna ville gratulera henne, och så ville de äfven veta hvem brudgummen var. Jakobine visste det icke; men Frands meddelade, att det var Axel Adelvad. Han hade just denna dag sammanträffat med Axels far och saken var i väsendtliga delar afgjord. Följande dag skulle flickan och hennes föräldrar besöka Adelvad, och då komme alla biomständigheter att bestämmas. Sedan Frands omtalat detta, lemnade han, rummet med sin hustru. — Axel Adelvad! Det var då ett vackert namn, ropade en af flickorna. Det namnet måtte bestämdt vara stulet ur någon af Ingemanns romaner. — Men jag har hört namnet förut, sade en annan. — Jag har sett gården, och det har du med, försäkrade den tredje. Mins du då vi foro till Gundelund, att vi genom en öppning i skogen sågo ned i en dal, hvarest en stor hvit gård låg mellan smärre grupper af träd och grönskande ängar samt med höga kullar i bakgrunden. Det var aAdelvad. Hvad det måtte vara behagligt att bo der! — Ja, nu kommer jag ihåg det, svarade Anna. Ar Axel lika vacker som hans hem,