Dagens Nyheter – 8 september 1874, sida 2

Meddelanden från allmänheten. Arkeoltogiskt. Undertecknad vågar hos den ärade redaktionen anbålla om plats för nedanstående uppeifter om ett par antiqvariska fynd af sannolikt stort intresse, som gjordes vid den sist samlade arkeologiska. kongressen utaf en af dess ledamöter. Jag gjorde en promenad ut till det förtjusande Haga och ställde äfven mina steg ned till den midt ibland blomster, parterrer och stora trädgrupper belägna smakfulla paviljong, hvilken senast bebotts af den danska kronprinsen och kronprinsessan de första dagarne efter deras tförmälmivg.: Jag gick rundtom densamma, alla dörrar voro tillslutna.och för fönstren hängde väl ihopdragna gardiner. Med undran stannade jag dock slutligen framför ett fönster, ty jag varsnade något, som kom tanken att ila tillbaka till dessa råra lemningar af. väfnader: från den grå forn: tiden, hvilka. med sina många hål, skiftande färger och ömtåliga beskaffenhet utgöra fornforskarens förtjusning. Hvad jag sålunda såg framför mig utgjordes af ett, nej; rättare flere-par gardiner, urspruägligen. af grön eller blå färg, numera. skiftande mellan blått, gult och grönt. på ett besynnerligt sätt. Tagande i betraktande dels denna färgskiftning, dels den murkna beskaffenheteh och de många stora luckorna på desamma, drog jag den bestämda;slätsatsen,; att de:redan sett sekler försvinna, och kanske ha de under vårt lands storhetsperiod tjenstgjort som ände för någon köksspisel. Vi få allvarsamt och ödmjukeligen hemställa till ståthållaren för Hage och Ulriksdals kungl lustslott, att dessa dyrbara minnesmärken från en. försvunnen tid noga måtte bevaras, och hoppas vi en dag få återse dem i nationalmusei samlingar. I det halft förvildade: gamlå Haga, dit vägen leder öfveron-förfallen träbro, numera knappast möjlig att passera, fann jag: ett i. ruiner-fallande tempel, å hvars underhåll sannolikt icke sedan Gustaf III:s tid ett öre, vare sig silfvereller kopparmynt, blifvit användt: Slutligen får jag fästa intresserade forskares uppmärksamhet å det s.k: ekotemplet, hvarest 4träristningar från början af 1850-talet finnas, och kan jag icke nog prisa vederbörande ståtbållares m. fl: omsorg att åt efterverlden bevara dessa fint utförda och ofta om: stora poetiska anlag. vittnande ristningar, fria från spatling och oljefärg. Beundrare af. gamla minnen. a a TR