Dagens Nyheter – 8 september 1874, sida 2

Kyrkdörren. stod öppen-och dåshan kom in i tornet, hörde han ett -barn gråta: och en qvinnoröst, om ömt manade det. till tystnad. Iver kände väl till de omtalade tornrummen, och nu visste han ock att i ett af dem gömdes en eller annan hemlighet. Men hvilken? Det kunde vara en qgvinna från den närbelägna byn, som här dolde följderna af sitt fall och i den stilla aftonstunden smög sig hit för att uppfylla den inoderliga pligt, hon icke vågade uppenbart utöfva, Det kunde också vara —! Dock nej; det var otänkbart. Men han ryste för den gnista af.sanning, som uppstått i hans. själ, och nu måste han ha visshet, hvad det än månde kosta. Med ljudlösa steg gick han uppför trappan, men på öfversta trappsieget stannade han; ty nu hörde han qvinnan inne i södra kammaren sjunga för sitt barn, och sången lät så ontsägligt vemodig: 4) Som Duggen perler saa rfangefold, naar Dagen gryer over Enge, saa var de Sorger, mig fik i Vold og knuged mit Hjerte lenge, Som Englen kom i vor Frelsers Nöd. med Lys og Kraft fra det Höie, saa sendtes mig en Gudsengel söd med Lys i det klare Öie. ) De täcka versarna torde förstås -af läsaren utan att öfversättas, hvilket deras skönhet säkerligen skulle komma att förlora på. Red. af D. N.