Dagens Nyheter – 8 september 1874, sida 1

trogen hustru och kärleksfull moder, som hade lidit hån ochvåld och mera orätt, än — det kände han nu — ett långt lifs ömhet och omsorger kunde godtgöra. Och han beslöt och sade, att han ville helga henne hela sitt lif, om hon ville förlåta hans synd och åter dela hans hem, — Men hon! svarade fru Ellen i det hon pekade med fingret åt det håll der Voldbjerg var beläget. — Skall hon stanna der? — På bål skall hon brinna! utropade han; ty nu inser jag klart och tydligt, att hon är, såsom folket säger, en ond hexa, gom har förblindat mina ögon och intagit mitt hjerta för att förderfva mig. Då lade hon sitt hufvud mot hans bröst och sade: — Nåväl, så för mig då hvart du vill, om jag blott får vara hos dig! Nu först föllo hans tankar på barnet gom hon framvisade med öm stolthet. De tillbragte natten i tornet under allvarliga samtal, och hon var så mild och försonlig som han var ödmjuk och ångerfull. Under tårar tackade hon Gud för hans stora nåd, och hennes make, som på sednare tider nästan alldeles förgätit sin Skapare, vände sig nu ock till honom med. varma böner, förestaf-. vade af ångern. — Jag trodde, att du hade sökt döden, sade han, eller att hon hvars namn jag aldrig mera vill uttala, hade låtit bringa dig om lifvet.