Dagens Nyheter – 8 september 1874, sida 1

mot aftonen tänkte på att vända hem, styr. de sina steg i riktning åt Hee kyrka, rom var synlig på långt afstånd i sydvest. VT Det blef afton. : Öfver jorden lade sig en dimma, som dock icke var tätare än att månen lyste genom denssmma, så snärt han blodröd uppsteg öfver höjderna i öster. Iver var nu i kyrkans närhet och vandrande på en väg, som framgick norr om kyrkogården. Då trädde en gestalt fram ur dimman och strök tätt förbi honom, följande en gångstig, som här lopp tvärs öfver vägen. Gestalten passerade kyrkogården och försvann: genom dörren till tornbyggnaden. Då for likasom en eld genom Ivers ådror, och han frågade sig sjelf: — Var det hon, elier var det hennes vålnad som måste gå så här, för det att hon tagit sig sjelf af doga och icke blifvit begrafven i vigd jord. Nej, det var dock visst en Iefvande qvinna; men hvad kunde en sådan ha att-göra i kyrkan vid denna sena timme? Nästan atan att veta och vilja det, endast lydande en oemotståndlig drift, följle han efter gestalten.