Dagens Nyheter – 8 september 1874, sida 1

än förr; stundom rentaf omöjligt att få bugt på hans mörka sinnesstämning. Under slika omständigheter brukade han lemna gården och gå allena, till och med utan häst och hundar på jagt. -Men jagten hade då i sjelfva verket intet att betyda; han sökte blott tillfredsställa sitt behof af att gå sig trött för att dymedelst döfva sina själsqval, bvartill. de dagliga tröstemedlen icke mera förslogo. Det var en mild tövädersdag, Den fullkomligaste stiltje rådde; men likväl hördes i fjerran hafvets dån, vittnande om att det var oro på djupet. Iver Skram gick österut öfver hedarne; han vandrade mycket långt och stannade slutligen framför en torftig koja. Dennas egare hade varit ute på arbete och återvände just nu hem med sina verktyger på axeln, Då kom hustrun ut med ett barn på armen, och barnet log och sprattlade som en fisk samt gaf sig icke tillfreds, förrän fadern tog det i sina händer; och mycken glädje och mycken kärlek besjälade dessa menniskor, så att hvarken man eller hustru hade tid till att se sig om, hvarför de. ej heller vargeblefvo herremannen, som nu vände sig bort ech skyndade derifrån, likasom om jorden brände hans fötter. Åter gick han långt och länge öfver liungbedar och sandfält, i.det hans vandring beskref en stor halfcirkel, så att han, då han