Dagens Nyheter – 7 september 1874, sida 2

— 35 — Straxt derefter hade hon försvunnit mellan höstackarne på ängen. Fru Ellen Hade ingen aning om hvilken framtid bereddes henne; hon anade icke ens, dä hennes man berättade för henne en historia, som var till hälfteb osann, men lät såsom rena sanningen. Han berättade och han rodnåde öfver vina egua erd — att han i Sverige den natt; då han blödande släpade sig ifrån den med snö betäckta valplatsen, hade blifvit mottagen och ömt vårdad i ett förnämt hus, fastän han var landets fiende. Vid afskedet hade han derför bedt de ädla menhbiskorna, att de skule vända sig till honom; för den händelse han någonsin kunde vedergälla deras godhet. Denna hade kommit snart nog; fy deras vänliga beteende mot honom hade blifvit kändt och ådragit dem de mniäktiges onåd; Sedan hade sjukdom och död gjort sitt inträde i deras hus, så att enda dottern nu befann sig utan anhöriga och vänner samt af sådan anledning hos honom anhållit om en tillflyktsort tillsvidare i hans hem. Han hade gått in härpå, och Ellen, som trodde historien (hvilken i parentbes sagdt, ingen annan än Magna hittat på) fann bans samtycke vara alldeles i sin ordning samt beslöt på förhand mottaga sin mans unga väninna med systerlig välvi!ja. Kanske tänkte hon i sin oskuldsgfulla tillförsigt, att derigenom ett nytt band kunde koytas mellan henne och hennes make,