Dagens Nyheter – 7 september 1874, sida 1

Enligt förut träffad öfverenskommelse, komalltså Magna en dag åkande, till gården, och fru Ellen gick henne till mötes :med öppna armår. Men i detsamma ryggade hon till: baka med ett utrop af förfäran. Emellertid lade hon åter genast band på sig och sade: — Förlåt mig! Jag är så barnslig... Jag blef rädd för diaa ögon. — Ja, de svenska ögonen äro hvassa, svarade det främmende fruntimret:med ett. underligt leende. Med undantag af detta lilla uppträde tycktes allt till en början vara, såsom det borde vara. Det är väl möjligt, att fru Ellen inom sig afandade Magnas ovanliga skönhet och liflighet; om så var, dolde.hon det emellertid omsorgsfullt. Mea fattigdom och kärlek äro svåra att dölja, och snart såg den unga husträn med förskräckelse och smärta, att hon råkati en, ställning, hvari .den bästa,och tåligaste qvinna icke. kan finna Big nöjd. . Hennes missbelåtenhet.-gaf sig tillkänna; men i samma stund lade Magna bort all förställning. Den sköna ormen visade sig i sin verkliga skepnad, och fru Ellen kunde icke annat än darra vid anblicken af den hatfualla ondska, som lsyte fram ur den främmandes ögon. Och hon stod försvarslös; ty. hennes man var alldeles insnärjd i rivalens garn, beherrrskades af henne såsom genom en förtrollning, så att han dag efter dag, glömsk af allt