Dagens Nyheter – 7 september 1874, sida 1

— 40 — tvenne runda, med :omsorg arbetade hål i den hårda graniten. Dessatemligen rymliga kamrar fiförskrefvo sig:visst från samma-tid som sjelfva toruet; och som, förutom de omtalade runda hålen, finnas: flera andra dylika, som se ut som skottgluggarj Bå torde säkerligen en hvar:antaga; att tornet varit bestämdt att användas till fästning. Att detta varit fallet :med-flera: kyrktorn; bövisas bäst deraf, att presterskapet:en tid måste förbjuda adelsmännen att begagna kyrktornen såsom fästningar vid deras inbördesfejder. Ett förbud, riktadt mot ett missbruk, är alltid ett säkert :vittnesbörd, om-att detta missbruk till en tid egt rum; Hee kyrktorns användande som fästning tillhör: docksannolikt en sednare period, än den som denna berättelse omfattar, men att de i vissa afseenden väl belägna rummen of.a nog varit använda för andra ändamål, är temligen antagligt. Enligt en berättelse, skrifven: år 1639, bodde fru Ellen der helt allena, sedan hon flytt från Voldbjnrg.: Hon var alltså icke död, såsom hennes man och många med honom trodde. Naturligtvis kunde; hon icke hålla: sin vistelseort dold för alla. Presten iHee kände den, och en fattig gumma, som passade upp: påhenne kände den också. Efterhand fingo väl de flesta af de:kringboende bönderna äfven veta deraf; men de talade icke högt om hvad de visste; ty de hade medlidande med den