19.— f I detsamma bultåde Tågen på dörren: Den gamla :sade: — Magna! gå ut och se efter genom tittgluggon, hvem det är. iockan gick, och då hon kom tillbaka, nämnde hon ett. namn, hvarefter den gamla lemnade stugan. Magna nalkades nu den mörka alkoven, hvarest den sårade låg; hän låtsade, som om han sof; hon närmade sig alltmera, lutåde sig till sist öfver honom och lät sina läppar en lång stund hvila imot håns. Det föreföll honom, som insög hon i sig hans själ genom denna kyss AN Härefter fortgick hans tillfrisknande mycket! raskt, och han kunde nu iakttaga hvad: som föreföll omkring honom. Han kunde märka, att de två qvinnorna vöro mor och dotter, ehuru de sällan talade vänligt med hvarandra och i allmänhet visade hvarandra föga förtroende. Modern blef ofta efterskickad och var börta hela dagar: Hon medtog vänligen :hvarjebanda instrumenter och örter, hvaraf han drog den slutsatsen; att hor sysselsatte sig med att bota sjuka, en konst som erfarenheten lärt honom, att hon ej var så bortkommen uti. Han misstänkte henne till och med nästan för att vara en hexa. Häån och Magna voro alltså ofta ensamma i stugan; och deras förtrolighet tillväxte, ehuru hon icke vidare kysste honom, utan tvärtom i sådant hänseende visade den strängaste tillbakadragenhet. Men hon var till