Dagens Nyheter – 4 september 1874, sida 1

-— SU -— ytterlighet mån om hang välbefinnande, och derigenom samt genom sina ögons eld och gin stämmas klang vann hon öfver honom ett herravälde, som, ingen annan qvinna hade egt. Sedan. han kommit så långt, att han tordes. lemna sängen, sade hon en dag till honom: — Min. mor har tagit dina pengar och dyrbarheter. När du frågar efter dem, skall hon svara, att du förmodligen blifvit plundrad, medan du låg sanslös på valplatsen; — låtsa då, att du tror henne! — Det skall jag, sade han, i det han ihågkom samtalet, gom han hört; emellertid gör det mig ondt, att hon tagit det. All den egendom, jag förde med mig, skulle jag eljest gerna ha gifvit henne till tack för den godhet, hon och du visat mig. — Det trodde jag också; men hen sade, att man aldrig bör lita på någons tacksamhet. Ack, ja! hon har deri kanske rätt. Hon känner verlden och har lidit mycket, — Jaså... Säg mig: hvarifrån äro du och hon komna? Ni bo i en så oansenlig hydda; men äro dock icke bondfolk, och det förefaller mig, som om ni icke ens skulle tillhöra ett nordiskt land. — Jag är född i Sverige; men min mors historia är lång, och jag borde kanske icke tala om den för dig. Det finns ettland, som heter Spanien. Har du varit der?