Dagens Nyheter – 4 september 1874, sida 1

fara ombord utfärdas och bekantgöras såväl för fartygsbesättningarne som för den trafikerande allmänheten, måste det alltid vara med en viss ero och osäkerhet man begifver sig på längre färd med ett fartyg, hvars icke allenast lastrum, utan ock däck är öfverfyldt af till största delen eldfarligt fraktgods. Ett betryggande härutinnan måste innebära en fördel för såväl rederier som assuradörer, och allramest borde det ligga den allmänna ordningens och säkerhetens vårdare om hjertat att dessa tusentals parsagerares lif icke äfventyras genom brist på föreskrifna försigtighetsmått. Utan att söka framställa något specielt förslag till föreskrifter härutinnan, inses det lätt att hufvudsaken är att, i förhållande till hvarje fartygs storlek, ett tillräckligt antal fasta metallrör ledande till pumparne äfvensom slangar, att påskrufva de förre, finnes såväl under som ofvan däck; att dessa slangar skola förvaras på bestämda ställen och icke belamras eller af fraktgods göras för ögonblicket oåtkomliga; att ångkraften, der sådan finnes, naturligtvis begagnas att drifva pumparne; att pumparne, för några minuter, strax före fartygets afgång från hufvudstation, och vidare åtminstone en gång om dagen under resan, igångsättas och pröfvas; att anslag såväl om dessa anstalter som ock angående hvad de ombordvarande i öfrigt hafva att vid eldsfara iakttaga, uppsättas både föroch akterut samt under däck, och slutligen borde det väl sättas i fråga, huruvida icke vid nybyggnader passagerarefartygs såväl däck som golf i salonger och hytter jemte möbler och allt annat träinnanrede borde förfärdigas af prepareradt, d. v. s, med lämpliga syror impregneradt virke, hvarigenom det blir i stånd att emotstå lågorna i det längsta och derunder endast kolas på ytan. Det vore önskligt, om vederbörande ville Bebjerta denna sak, för hvilken allmänheten, åtminstone den resande delen deraf, torde sedan frågan blifvit väckt lifligt intressera sig. i