Dagens Nyheter – 4 september 1874, sida 1

Då de ånyo träffades allena, visade hon det kallblodigaste lugn och var honom bebjelplig att! uppgöra planen för hans flykt. Afven ett annat aftal träffades dem emellan; och en dimmig afton tidigt på våren följdes de åt från stugan. På ensliga stigar förde hon honom genom Sveriges land; men då de stodo vid Danmarks gräns, sjönk hon i hans armar med en glödande lidelse, och der gåfvos och togos löften, som Ellen Spend icke skulle kunnat höra utan att bli både röd och blek. Derefter skildes de, i det att hon återvände för att munhuggas med sin mor; och han skyndade att ånyo intaga sin plats i danska kungens här. Den lilla flickan på Rammegaard och sina pligter mot henne tänkte han föga eller intet på. IV. Freden blef afslutad. Iver Skram begaf sig då hem till Voldbjerg, som numera vär hans egendom, eftersom hans far dött under hans frånvaro. Den rikedom, Anders Skram efterlemnat, var dock kanske mindre, än man trott, och Iver skulle dela den med flere bröder, som till en början bodde: tillsammans med honom. Gamle Jens Spend lefde ännu,