Dagens Nyheter – 4 september 1874, sida 1

— Nej, men jag har! dock hört mycket talas derom. — Det lär vara ett stort och vackert land, der det alltid är sommar och solsken. Der bodde mina förfäder, och det säges, att kungligt blod flyter i våra ådror. Men olycka kom öfver vårt folk: de kristna intogo landet; profetens barn flydde: de rika foro bort öfver hafvet, men de fattiga trängdes upp bland bergen, der de endast begärde att få lefva i fred. Dock kunde ej heller detta tillåtas dem, eftersom de icke ville vara kristna, och så läto de fleste af dem döpa sig för syng skull. Men sedan visade det sig, att de icke voro kristna i bjertat, hvadan de blefvo hatade och förföljda, så att många flydde ånyo. Bland dem var min mor. Hon vandrade omkrirg i många länder och hlef slutligen en krigares hustru. Han var svensk. och förde henne hem till sitt land. Men så lät han sig värfvas af Nils Dacke, som ville störta kung Gustaf från tronen. Men kungen segrade, och de flesta af de sammansvurne måste plikta med lifvet. Så blef min mor enka; emellertid stannade hon qvar här i landet och har bott än i en koja, än i en annan. — Ar då icke heller du kristen. — Jag är född i Sverige, och Sverige är ju ett kristet land, svarade hon leende. För öfrigt har jag ju ej sagt, att min mor icke var kristen. När en storm bryter lös öfver