Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 3

SLORS. Hvarjehanda nyheter. Ett snyggt sällskap. Pariserpolisen har återigen uppspårat ett afskyvärdt sällskap. Det är fyra godbjertade damer af högre ålder, som bilda en förening. Två äro mexikanskor, en fransyska och en belgiska; och synes den ena af mexikanskorna vara den mest komprometterade. Den ena af damerna utgaf sig (för att bemantla sin egentliga verksamhet) för att sysselsätta sig med giftermålsaffärer. De skandaler, som efterhand blifvit bekanta om dessa personer, äro verkligen afskyvärde. De drefvo formlig handel med qvinnor, och man har kommit på spåren en fullständig komplott att tillföra deras kunder, gamla utsväfvade sällar, sina offer, for det mesta halfvuxna jungfrur. I ett fall var det en syster till en i Paris bosatt välbekant skådespelerska, en flicka om tretton till fjorton år, som de hade utsatt till offer, och det förskräckligaste är, att skåpespelerskati, mamsell G., sjelf befann sig med i komplotten. Hon hade erhållit 10,000 francs för att sälja sin syster. Bar: net, som tillfallit en gammal libertin, bortröfvades och fördes till en ryktbar pension, hvarifrån polisen befriade det. Två unga damer från Algier, af ansedd familj, som förlorat sin moder, lockades på mindre våldsamt vis i de fyra migärornas nät. En hel rad af dylika skandaler väntar ännu på att afslöjas af polisen. En kinesisk: diner. Herr L. R. von Fries, hvilken som bekant på uppdrag af kinesiska regeringen inträdt i kinesisk tulltjenst, har sändt följande skizz till Neue fr. Presse från Shanghai: Den, som har den äran att bli inviterad på middag bos en kinesisk mandarin erhåller inbjudningen, på ett stycke karminfärgadt papper, liknande de kinesiska visitkorten, hvilken inbjudning åtföljes af otaliga artighetsbetygelser. För tillfället var det stadsdomaren Tshen, som på middag inbjudit flera konsuler, bland hvilka jag hade att Btucka en för min inbjudning. Alla de inviterade kommo på samma gång, och hade just samlat sig i porten till stadomarens hus, då dörrarne slogos på vid gafvel af två kulis och vi inträdde på den andra gården, der en obekant öronfägnad tjöt oss ett välkommen till mötes. Kenesisk musik mottog oss och skott aflossades. Vi kände oss lättare om hjertat, när denna omelodiska musik tog ett slut. Härifrån inkommo vi på tredje gården, der husets herremottog oss och ledsagade oss in i matsalongen, som blott genom en glasvägg är skiljd från gården. I midten af denna sal står ett stort, rundt bord, och rundtomkring väggarne stå stolar, hvar och en med med ett litet bord framför sig, för att på dem ställa tekopparne, emedan te serveras vid inträdet. Kinesiska målningar betäckte väggarne och talrika lantärnor och lampor hängde ner från taken. Sedan konversationen en kort stund blifvit förd på kinesiska, dukades bordet för våra ögon. Ändtligen var allt i ordning och Tshen uppmanade hvar och en: särskildt att slå sig ner vid bordet, anvisade hvar och en sin plats och framräckte de rödlackerade pinnar, hvilka skulle tjena som knif och gaffel, under många komplimenter, på hvilka man svarade, så godt man kunde. När denna ceremoni var förbi, satte man sig till bords. Risvin serverades och förrätterna framsattes, bestående af skinka, ägg, unga bamburör och flere slags andra kalla grönsaker. Härpå följde soppa på fågelbon med äggele. För beskrifningen af nu följande trettiofyra rätter saknar jag både minne och nödig insigt i den kinesiska kokkonsten. Jag vill dock omnämna några af de egendomligaste rätterna, såsom hajfiskfenor, soppa på snäckor, stora som bönor, trån Tahusjön, ett slags sjögräs, ragout på andtunga, fiskbjerna i brun sås, det äckligaste man kan erbjuda en eurepeisk gom, mjölkmat, kokad i olja, och efter härvarande smak alldeles underbart förträfflig. Andoch svinkött var ätbart, fiskarne voro t. o. m. rätt väl tillagade, dock föredrager jag naturligtvis den enklaste europeiska husmanskost framför alla dessa det kinesiska hushållets kulinariska njutningar. Sista rätten var ris med hönssoppa. Någon omvexling i maten känna kineserna ej. Totalintrycket af middagen var, att vi ätit kokad guttaperka. Ett fat med de herrligaste frukter, som afslutade måltiden, var det bästa af allt. Vid slutet af middagen serverades. champagne, den enda europeiska dryck, som kineserna dricka, om de ha råd dertill. En kista kostar här 10 till 15 mexikanska dukater. Efter. soppan bjöd värden på cigarrer, en verklig välgerning för oss ourop6er, som känt oss så smickrade öfver att inbjudas till middag hos en kinesisk notabilitet. Att anmärka är, att kinesen mottog oss iklädd högtidskläder, medan vi endast voro i vår hvazdagsdrägt. En liten dödsruna i Skellefteå tidning. Ett för orten på sätt och vis notabelt dödsfall hafva vi att omnämna genom målaren Mauritz Bergströms den -5 aug. härstädes timade död. Om den aflidne ej nådde någon ryktbarhet på konstens bana, hade detta sin egentliga grund deruti, att han, genom en bottenärlig förkärlek för den svenska nektarn, aldrig, fick något riktigt klart begrepp om den clair-obscure, som är så nödvändig att känna, då man på duk. eller annat underlag vill, såsom målare, vinna både namn och Tykte. Hade mannen i lifstiden varit genre-artist, skulle han med penseln behandlat sitt eget jag. dimfigurens. Deriges I