Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 1

allmänhet hans tycken och åsigter och var företrädesvis derutinnan ense med honom, att Ellen skulle göras rik och gifta sig med en medlem af någon riktigt berömd ätt, på det att hennes ställning måtte komma att hedra äfven hennes anhöriga. Den lilla flickans förlofniog med en ättling af den förnämliga Skramska slägten behagade således faåtej, Sofie på det högsta. Elen. vat et liten blek flicka med grå ögon och ljust hår. Hon hade ett blygt vä sen, och gom hon aldrig kom ut ur heimiäet; hade hon i allt tagit de två besynnerliga gamla till sina mönster. En så ytterlig sparsamhet var rådande i huset, att hon både i afseende på mat och kläder fick nöja sig med sämre än ett vanligt bondbarn; men hon kände icke till andra lefnadsförhållanden och var alltså belåten med sin lott, om hon också kanske ofta nog skulle haft mera lust för att leka ute på den ljusa slätten med den vidsträckta utsigten än att sitta inne hos faster i den dystra kammaren. Man sade henne att hon var förlofvad; men det var en sak gom hon icke tänkte vidare på. Först då faetern i tid och otid tog sig före att språka med henne om hennes brudgum, vaknade hos barnet en önskan att få se hvad denne så mycket omtalade Iver Skram var för en märkvärdig gosse. Det var också utlofvadt att han skulle aflägga ELLEN SPEND. ?