Dagens Nyheter – 3 september 1874, sida 1

-— SOS sådan hon sist hade sett honom; men den var honom äfven olik, ty den unga flickan var en ädel och älsklig natur, och af sitt eget rika hjertas öfverflöd hade hon utstyrt vännen medl egensakaper, som han ingalunda besatt. se Dock i ett hänseende blef hennes förväntan icke sviken: han var en tapper a a STIBAYG, och gång efter annan me unde ryktet porrig derrättelser om han, mänliga bedrifter, hvårs vid hennes Ljerta alltid sattes i ök iMligalå rörelse. Men äfven alldra tfykten komma till nönne. Det talades om en vild, nattlig kamp, fom ögt rum högt uppe i Sverige. Iver Skram var med i den lilla danska flocken, som blet öfverfallen af en mångdubbel. styrka; men han var icke bland de få, som kommit med lifvet tillbaka från nederlaget. Man bade ingen visshet om hans öde; emellertid trodde man. bonomvara död. Hans unga brud tänkte att hon skulle förs gås i sin sorg; men faster Sofie, som med alla sina svagheter var lika gudfruktig. som välvillig, stod åter tröstande vid hennes sida, och det är nog säkert att det djupaste och bästa i den gamla qvinnans hjerta då fann sitt uttryck så i ord som i handling. Också, började. det nu bli klart för den upsa flickan, att hon visst varit på väg att göra en dödlig menniska till sin Gud och ar; förgäta skaparen för den skapade vare! s8en5 skull. Hon lärde sig härigenom dt bärp sorgen