Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 1

— 11 sedan lemnat bakom sig. Jag tyckte mig spåra, hos mig sjelf en viss hemlig sympati för, mumien i museet och en lust till att gällskapa med den, ; Jag gick derför åter fill en urmakare; han. teg sönder uret nästan helt och hållet, medan jag väntade, och. gå sade han att axeln på minuthjulet loggnat. Han menade att han skulle kunna ställa detta tillrätta på tre, dagar; . och det gjorde han, Härefter gick uret på ett helt annat sätt än förr. Under halfva. dagen rusade det framåt som hin sjelf, och derunder fortfor det ideligen att. hväsa och hosta och nysa och snyfta, så att jag knappt kunde höra mig sjelf tänka; ock så länge det gick på med den farten, fanns väl i hela landet icke ett ur, som kunde hålla Jemna, steg med det. Men under :resten . af dagen ,tröttnade det af och orkade slutligen endast helt långsamt röra sig framåt, hyadan de, andra uren igen bunno upp det, och när tjugufyra timmar gått förbi, så pekade visaren precis på rätta tiden. Men sådana egenskaper hos ett ur äro af ett tvifvelaktigt värde, och jag gick derför åter till en urmakare. Han sade att drifskaften på bottenhjulet voro afbrutna. Jag svarade, att jag var glad öfver att det icke var något värre. För att vara fullt uppriktig, så må jag tillstå att ag icke hade ringaste begrepp. om hvad han nenade; men inför en främling ville jag icke serna röja min okunnighet. Han insatte ett SKISSER AF MABK TWAIN Lå