wc — ett enda ord; först såg han med förnärmad blick på: sig sjelf och så på oss, och det var precis som -hanshade sagt: t — Det kan väl så vara, kamrater, att ni tycka att.det är mycket. vettigt att begagnavsig afvatt en: katt icke förstår sig på detta:slags guldgräfning, men — det tycker, icke jag.f.: v. JR Och så vände han -oss ryggen, utan att-säga så mycket som ett enda;iord.;å Se, sådan var han verkligen; Och det är väl möjligt att ni icke vilja stro.det; men sanningen är att från och med den. dagen: har jag aldrig sett någon katt, som, -haft så mycket emot att söka efter guld i schakt: som just han. Och när han sedan efterhand värde; sig till att återgå! ned. i;schaktet, skulle han. ha förbluffat er genom :sin;klokhet. . . c Så snart vi -beredde oss ,till-att, företaga-en sprängning, och luntan började brinna, såg han ut som: han. ville säga: Tack skall.ni ha! Den snabbhet, hvarmed han nu sprang. upp urschaktet och rusade bortåt skogen, var i sanning häpnadsväckande. 4 3 Klokhet? — Ja, kanske det är orätt att kalla-det Bå . .. Det var snarare en ingifvelse ifrån höjden. —Ja, ni, har rätt, mr Baker. sade, jag; denna fördom -mot att söka efter. guld i qvarts-minor var verkligen högst märkvärdig, nemligen i betraktande af. det sätt hvarpå han. fick den... Försökte ni aldrig bota honom från denna fördom? -— Bota honom! ;... Nej!. .. När Tom Qvarts hade fått något. i sitt hufvud, så, satt det der; och om: ni också hade. sprängt honom i-luften tre millioner. gånger, så skulle ni icke kunnat taga den fördömda fördomen ur honom. en kärlek, och. stolthet, som framlyste ur Bakers anletej; när han .gaf, sitt erkännande åt den karaktärsfasthet, som hans aflidne vän visat, skall ag alltid lifligt minnas. RS AL