Dagens Nyheter – 1 september 1874, sida 1

ning än någon man i hela denna nejd; och dertill fanns hos, honom så mycken stolthet och sjelfkänsla, att han icke tålde ett familjärt bemötande ehs af sjelfve guvernören i Californien. Han fångade aldrig någon råtta i hela Bitt lif, — det tycktes vara under hans värdighet. Han brydde sig om ingenting annat än guldgräfning. Han förstod sig bättre på guldgräfning, den katten, än någon man gom jag kan minnag mig ha träffat på. Ni skulle icke kunnat lära honom något rörande den enkla guldgräfningen i vanlig jord; han var likasom född med en särskild begåfning för den, När Jim och jag vandrade öfver bergen för att leta efter guld, så följde han efter Oss på ungefär fem mils afstånd — om vi nu på det hela taget gingo så långt. Och han förstod sig på om jorden innnehöll guld eller icke; i det fallet kan jag knappt tänka mig hans like! När vi började arbeta, kaståde han en sådan underlig, granskande blick åt alla sidor, och om han icke tyckte om terrängen, så tittade. han på oas som om han ville säga: ; — Ja, se detta kan nog vara godt och väl, men nu skall ni ha tack för den här gången! Och utan att säga ett ord vidare satte han nosen i vädret och. sprang hem. Men ifall stället var i hans smak, lade hen sig helt lugnt och stilla ned, tills det första jordfatet blifvit vaskadt, derpå marscherade han fram till oss för att se på resultatet, och om det bestod af sex eller sju