Dagens Nyheter – 31 augusti 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Af den närvarande politiska situationen i Frankrike gifver Times telegrafkorrespondent från. Paris följande läsvärda skildring, som vi meddela till våra läsares unpbyggelse och nöje: Det är ett högst märkligt fenomen och tillika ett ganska intressant sådant, som hvarje år inträffar i Frankrike under parlamentsferierna. När teatersalen i Versailles icke mera genljuder af de deputerades hård: nackade ordstrider, när ett brinnande begär efter lugn slutligen är på väg att blifva realiseradt, hör man ur. djupet af nationens bröst något, som påminner om en befrielsesuck. Det förefaller en liksom om fridens genius sloge sig ned vid den husliga härden, som om arbetaren med lättare sinne ginge till sin plog, köpmannen till sin disk, handtverkaren till sin verkstad. Hela landet syneg hvila sig som en man efter. en lång och besvärlig marsch, och det höres liksom en mystisk stämma i luften: Gudskelof, nu har jag ro igen en stund! Det kommer lif i affärerna, folk börjar att tala om skörden och diskutera utsigterna för densamma, kritisera nyutkomna, böcker, dramer 0: 8 Vv. Sommarnöjena äro öfverfyllda med menniskor, badorterna likaså, nya moder: dyka upp, korteligen, den förunderligt vexlande, naturen, det älskvärda lättsinnet, den intagande, och smittande sorglösheten, som äro så karakteristiska för det franska. folket, vakna upp och flyga ut i verlden som en flock fåglar från sina nästen, Det är den gamla, franska mnationalandan, som åter vill göra sig gällande. Politiken är död och glädjen kommer i: stället. Men just i samma ögonblick som alla lyekönska hvarandra till den vunna befriel.sen, sprider sig åter en ödesdiger och beklaglig epidemi öfver-landet och förunderliga, förvirrade. disharmonier börja höra — det är. brefskrifningssjukan, som sätter åt de deputerade under feriernas Alla som hafva något nonsens att säga, som. de icke hunno att få säga på talarstolen; öppna i:en hast sina, skrifportföljer och nu, kommer der en. störtflod: af bref till tidningar, tidskrifter, revyer m. fl. De, som byggde Babels torn, vorp de bästa vänner i verlden, när de jem-. föras med. dessa skrifvande: andar. Alla vilja hafva rätt, och hvar och en påstår att han har det. : .Blott. jag har det enda, ofelbara; ojemförliga. medlet -emot allt edert onda och. alla. edra lidanden. Detta är det första ropet., Men den skrifvandes entusiasm stannar icke dervid; han måste framför allt se till att iogen af hans kolleger gör någon lycka, Det; som säljes derborta i den andra butiken, duger icke till något, det är. förfalskadt, mina herrar, det är dåligt, det. är bara emörja. Var så god och stig in; mina herrar och damer; här ha, ni det enda, ofelbara, oförlikneliga medlet, vidundrens vidunder, elixirernas elixir! Hvad. som isynnerhet. är. lustigt, det är att iakttaga hvilka kolleger man väljer till föremål för sina angrepp. Så till exempel angriper .en republikansk. deputerad, då han ställer en skrifvelse till sina valmän, aldrig monarkien, emedan det är alldeles öfverflödigt, utan han drager i härnad emot bonapartisterua. ; t Allt genom folket, allt för folket! En appell till nationen. Folket ensamt har rätt att välja sin monark. Allmän rösträtt är grundvalen för Frankrikes institution. Kejsardömet är blott ett slags organiserad demökrati. Ett plebiscit är det enda medel, hvarigenom nationen kan utöfva sin suveränitet o. s. v. Alla dessa lärdomar klinga icke väl i republikanarnes öron. Man kunde fylla hela spalter med listiga, tvetydiga eller meningslösa floskler; som användas af en bonapartistisk kandidat för att vinna några demokratiskt sinnade valmän. När en republikanare vänder sig till sina valmän, talar han derför icke väl om republiken utan endast illa om kejsardömet. Det är en sträng, på hvilken had alltjemt spelar, då han angripes af skrif-sjukan. På samma sätt bruka bonapartisterna icke lofprisa kejsardömet — det är en sak, som icke behöfs. Kejsardömet har icke behof af något