Dagens Nyheter – 31 augusti 1874, sida 2

SS AR Detta förargade mig, ty jag såg i denna oms stähdighet-ett förebud till något ondt. Småningom återvann jag emellertid mitt goda lynne, jag drog: upp kloekan; ställde henne på måfå och läto mina: oroliga tankar flyga ut öfver. verlden: Dagen: derpå begaf jag mig till stadens förnämste urmakare för att få uret fullt riktigt stäldt. Etablissos mentets föreståndare tog det ifrån mig och började flytta frain visårenj i det han anmärkte! j — Det går fyra minuter för sakta... Vi måste rucka det litet. Jag sökte hindrå honom från att sätta kin afsigt i verket — jag sökte få honom att höra och begripa, att klockan i sjelfva verket gick utmärkt. bra, men nej! Allt hvad detta kålhufvud kunde se, var att hon gick fyra minuter för sakta, och han ansåg derför att kan ovilkorligen måste röra på regulatörn, hvilket skändliga dåd han också med ett grymt luguj utförde, under det att jag dansade omkring honom som: en galen menniska och tiggde och bad att han skulle låta klockan vara sådan den var. Mitt ur började nu gå förut. Dess brådskande fart ökädesvalltmera för hvarje dag. Ignwan, veckan gått till ända, hade det fått en riktigt förskräcklig feber, och dess puls slog hundrafemtio slag i skuggan: Då det gått i två månader, hade det lemnat alla ur i staden långt efter sig, och det var något öfver